Även om Juneteenth är en viktig hyllning av svartas befrielse är det bara en liten del av en mycket större bild. För att markera detta tillfälle i år ville vi i Black@, Airbnbs resursgrupp för svarta medarbetare, berätta en del av den övergripande historien om svarta människors globala kamp mot förtryck, de strider vi har ärvt och våra kollektiva triumfer.

Vår vän Carvell Wallace har fattat pennan för att profilera ett antal uppror över hela världen för svartas befrielse och hur de fungerade som en katalysator för stora samhällsförändringar vad gäller medvetande och förståelse. Vi är glada att han har sammanställt den här artikeln, och det är vår förhoppning att du kommer att ta med dig nya lärdomar och ett åtagande om att fortsätta att öka din kunskap och att utnyttja din egen makt för att stödja svarta i samhället. Det finns plats för alla i den fortsatta kampen för rättvisa; och du är inbjuden.

Nedanför den här artikeln hittar du en länk till en profil av en medlem i Airbnbs värdråd med insikter om tillhörighet, samt en lista över upplevelser med värdar över hela världen som fokuserar på svartas historia utifrån ett lokalhistoriskt perspektiv
.

Solidariska hälsningar,
Black@ Airbnb

Önskan att höra till lever djupt inom oss alla. Vi vill vara trygga, bli älskade, bli omhändertagna. Vi vill känna att vi har ett hem. Denna önskan är så universell och tidlös att det så långt tillbaka som 1789 blev förankrat i Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter, det dokument med 17 artiklar som uppstod i efterdyningarna av den franska revolutionen. "Dessa rättigheter", står det i artikel 2, "är frihet, egendom och personlig säkerhet, samt rätt till motstånd mot förtryck." Tanken att varje människa har rätt att göra motstånd mot förtryck var naturligtvis inte ny 1789, men att insistera på att kodifiera denna rättighet globalt, som de franska revolutionärerna försökte göra, var det.

Trots detta dokuments goda avsikter är den dagliga verkligheten för många människor runt om i världen idag att deras rätt att göra motstånd mot förtryck faktiskt inte skyddas. De som reser sig mot orättvis behandling möts ofta av statssanktionerat våld och blodsutgjutelse. Det ligger i maktens natur att de som har den ofta vill samla på den, och att de som inte har den endast kan ta den med våld, eller som den före detta slaven och abolitionisten Frederick Douglass så kortfattat uttryckte det: "Makt medger ingenting utan ett krav. Det har den aldrig gjort och det kommer den aldrig att göra.”

Under de senaste åren har USA sett sina egna medborgare gå ut på gatorna i protest mot förtryck. Undersökningar under sommaren 2020 uppskattade att mellan 15 och 26 miljoner människor deltog i protester i efterdyningarna av polismordet på George Floyd den 25 maj samma år, vilket gör detta till en av de största protesterna i den nutida amerikanska historien (källa: Kaiser Family Foundation, Civis Analytics, N.O.R.C., Pew).

Floyd var bara den senaste i en lång rad obeväpnade svarta människor som, även om de inte dömts för något brott, sköts eller ströps till döds av polisen. Den högljudda offentliga reaktionen på dessa dödsfall – och de mobilinspelningar som ofta åtföljer dem – har förebådat uppkomsten av en global rörelse för att göra motstånd mot polisbrutalitet och i grunden förändra polisens sätt att interagera med samhället.

Denna rörelse drivs framåt av handlingar som många människor skulle anse laglösa och oordnade eller till och med våldsamma. Brand, plundring och förstörelse av egendom har blivit en kontroversiell aspekt av folkets motstånd mot vad de ser som sitt förtryck, och det finns många som ifrågasätter denna taktik. "Jag håller med din sak", kanske de säger, "men jag stödjer inte metoderna." Det är frestande att se dessa motståndshandlingar som impulsiva, kontraproduktiva eller dåligt genomtänkta. Men den sociala förändringens globala historia ger en helt annan berättelse.

Ett kraftfullt motstånd är och har alltid varit ett av de främsta sätten att åstadkomma meningsfulla sociala förändringar. Från upproren i Sparta till den amerikanska revolutionen har de förtryckta gång på gång vunnit sin frihet, inte genom att be om den, utan genom att direkt konfrontera sina förtryckare. Enkelt uttryckt är det inte möjligt att försvara tillhörighet utan konfrontation.

Rörelsen Black Lives Matter är mer än bara en aktuell politisk händelse. Den är en del av en sekellång tradition av förtryckta som reser sig för att kraftfullt kräva rättvis och jämlik behandling och tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter. Och om det finns kränkningar, orättvisa och brutalitet kommer det också att finnas motstånd från dem som föreställer sig en bättre, säkrare värld, en värld där vi alla kan höra hemma, och som är villiga att kämpa för att vi ska finnas där. Som författaren, revolutionären och aktivisten Angela Davis så kortfattat uttryckte det: Frihet är en ständig kamp.